Resan till min första trofé

Jag ser mig själv främst som hushållsjägare, dvs. att jag jagar helst det familjen kan konsumera under en säsong. Men jag erkänner villigt att jag inte är immun mot suget efter att fälla ett stort djur i medaljklass. Skulle jag få skottchans på ett trofédjur kommer jag inte att tveka med skottet och det var exakt det som hände mig för ett tag sedan. Under våren och sommaren arbetade jag med att översätta en känd jakthemsida från svenska till engelska och i gengäld fick jag betald i form av en weekend i jaktens anda. Första dagen bestod av en för mig mycket frustrerande övning i uppflogsjakt på gräsand över några skogssjöar. Dock är det en helt annan historia.

Andra dagen var helgens höjdpunkt med drevjakt på dovhjort och under första drevet sköt jag mitt livs första skovel. Under dagen sköt jag ytterligare två dovhjort men skoveln var jaktdagens första och största djur.

Studier innan utövning av jaktformen

Inför jakten hade jag läst allt jag kunde hitta om dovhjort och drev som jaktform och givetvis började jag fantisera om att köra hem med granna skovelhorn monterade på jeepen. Döm min förvåning när min fantasi besannades och jag fällde en dovhjort med fina, symmetriska skovlar. Nu fick jag lov köra hem med hjortskallen fastspänd på heck-packen bakom jeepen. Väl hemma togs skallen emot med skräckblandad förtjusning av min familj och en stor dos tveksamhet av min hustru. Turligt nog har jag garage och skallen fick lov att hänga på en krok medan jag förberedde allt för att göra i ordning min första trofé. Jag är faktiskt tveksam till att hornen håller medaljklass men för mig är detta rätt ointressant. Detta var min första hjort och jag ville hantera hornen med vördnad. Dessvärre dröjde det ett par dagar innan jag hann ta itu med skallen och septembermånadens varma dagar gjorde sig påminda direkt när jag öppnade garagedörren. Det var nu HÖG TID att arbeta med skallen.

Steg ett av att flå & koka ett hjorthuvud

var att flå huvudet så gott jag kunde. Nu var detta inte första gången jag flådde ett djur. I min barndom flådde jag ekorrar som jag sköt och jag gjorde i ordning skinnen i tron att de någon dag skulle säljas till en pälsuppköpare. Jag hade ju läst att ekorrskinn och framförallt svansen användes för att binda flugor och det tilltalade mig enormt. Tyvärr blev det aldrig någon försäljning.

Först och främst vill jag säga att man inte bör vänta tre dagar innan flå en hjortskalle. Skinnet, köttet och allt annat satt väldigt hårt och det krävdes några vassa knivar samt en hel del tålamod att få bort det mesta. Ett par timmars jobb resulterade i en skalle som var redo att kokas. Dock fick jag inte lov att koka skallen i köket utan att enbart i garaget. Nästa dilemmat var att hitta ett kärl som var stort nog och sedan upptäckte jag att jag saknade den avgörande gasolspisen.

Lösningen blev en kombination av vattenkokare, trangiakök, en hel del t-röd och MYCKET tid. Efter att skallen hade kokt bra många timmar var det dags att avlägsna resterande köttet.

Steg 2

är ett knep som jag hade läst om var att spola skallen med högtryckstvätt och under ett par timmar kunde mina grannar beskåda grannskapets amerikan stå och spola rent ett djurhuvud på garageuppfarten. Mina grannar har successivt lärt sig att inte förvånas av mina påhitt och ingen reagerade särskilt mycket på mitt senaste projekt.

Steg 3

blev innebar att skallen fick torkas och sedan penslas med väteperoxid under ett par kvällar. Införskaffningen av väteperoxid innebar besök till såväl apotek som diverse färghandel där jag flera gånger fick förklara vad jag behövde kemikalien till. Till slut hittades en flaska 35% vätska som jag dessutom läst skulle prompt blandas med kritpulver. Barnens gatukritor fick tjänstgöra och blandningen penslades försiktigt på skallen. Resultatet blev mycket lyckat och något som min hustru dömde ut som ”typiskt amerikanskt”. Jag antar att hon syftade på de torkade buffelskallar som man så ofta ser hängande i västernfilmernas salooner. Jag gillade jämförelsen starkt!

Steg 4

innebar att skallen skulle sågas och monteras på en inköpt sköld. Att hitta en sköld var inte särskilt svårt men sågningen bedömde jag som mycket komplicerad. Hur mycket ska sågas av? Vilken linje skulle man följa? Turligt nog kunde en arbetskollegas far tänka sig att hjälpa till och skallen sågades av mycket erfarna händer en kväll.

Steg 5

innebar monteringen av skallen och jag tog till mig den erfarna jägarens förslag om att använda sättlim istället för att skruva fast hornen.

Steg 6

Förblev det mest komplicerade steget som innebar att min hustrun skulle övertygas att skovlarna hörde hemma inomhus och inte förpassades till garaget. Jag tog till fulmetoden som innebar att svärföräldrarna och barnen behövde övervinnas först. Efter en långdragen förhandling gick hon till slut med att låta trofén hänga i arbetsrummet med klausuren att hon även skulle byta gardinerna. Lycka!

Häromdagen blev jag varse en man i Örebro som tar runt 500 spänn för rensning och montering av dovhjortshorn. Det är ungefär hälften av vad jag till slut lade ut i material och vi ska inte öht diskutera timpriset på min arbetsinsats. Dock har det aldrig handlat pengarna utan erfarenheten, vetskapen och nöjet av att göra i ordning min egen trofé och konstverk. Något som jag troligtvis ALDRIG kommer att göra om.