Det börjar redan kännas som tradition med första älgjaktsdagarna. Det är ju faktiskt bara andra året jag är med men samma saker känns igen. Upp tidigt, kallt i luften, se till att ta med sig barn och eventuella djur, packa ner alla jaktprylar och se till att kaffetermosen är fylld. Inga dåliga vanor man skaffat sig!
Väl framme vid vindskyddet med varm eld och varmt kaffe sitter drevfolket och de övriga jägarna med stora förväntningar inför dagens äventyr. Även jag känner av förväntningarna och ett välkomnande pirr far bekant genom kroppen. Elden sprakar och barnen sitter trötta och plirar med ögonen. Vi andra sitter och drar upp planerna inför dagens jakt och signerar dokumenten som bekräftar att vi förstått och tagit del av PM:et.
Strax därpå blir vi tilldelade våra första pass och drevfolket samlas för att gå igenom vem som ska gå var. Barnen får självklart följa med på den lättaste promenaden längs en av sidovägarna längs med såten. Själv tar jag mig smygande till pass nummer två i pass linjen och sätter mig i godan ro och väntar på att allt ska börja.
Plötsligt ropas det på radion att drevkedjan ska börja, tjoande och ropande hör man den ekandes genom skogen och glada barnrop far över den stilla naturen. Snart ser jag barnen som kommer med sin ledsagandes mor knatandes längs vägen lyckligt vinkande och ropande.
Förra året sköt vi första älgen här efter att drevkedjan hade passerat ca 30 minuter tidigare. Man får väl kalla det för ett klassiskt bakpass. Jag satt naturligtvis och hoppades att historien skulle upprepa sig och att jag skulle bli den lyckliga skytten i år. Tyvärr hände inte så mycket mera innan det blåstes av och vi hade återsamling vid vårt vindskydd.
Efter ett par såtar med några älgar som smugit sig igenom passlinjen började barnen bli oroliga och ville följa med ut på pass för att hjälpa till. Självklart var det bara att förbereda sig på att ta med dem ut till några barnvänliga torn där dom kunde sitta och mysa i tysthet och dricka lite varmchoklad.
Efter lite korvgrillande med marshmallows till bonus begav vi oss ut på den sista såten för dagen, jag hade Agnes med mig som medhjälpare. Hon var noga med att vi skulle vara tysta och försiktiga när vi kom fram till vårt pass precis som hon lärt sig. Vi satt och tittade ut över ängen framför oss och viskade lite till varandra om var vi trodde det skulle kunna komma älgar medans vi turades om med kikarsiktet. Efter en bra stund började drevkedjan närma sig i skogen på andra sidan ängen och spänningen steg. Jag förklarade att om någonting skulle hända så var det nog nu.
Agnes spände ögon på skogskanten samtidigt som en stor tjur kom ut ur skogen haltandes ca. 300 meter längre bort. Hennes ögon vidgades när hon såg den gå bort ifrån oss till andra sidan av en dunge där vår passgranne satt. Efter lite chatter på radion så small det och Agnes utbröt ”Sköt vi älgen?”, ”Jag tror det” sa jag tyst samtidigt som jag lyssnade på radion.
Jag tog sikte på vägen bakom dungen om nu älgen skulle komma uppdykande bekom vilket den aldrig gjorde. Vi satt spända och väntade i tornet för att se vad som skulle hända nu, Agnes med myror i byxorna och ville naturligtvis ge sig iväg för att titta på älgen så fort det bara gick! Efter en stund fick vi reda på att Älgen låg där framme och var fälld ca 50 meter från skottplatsen.Älgsläp
Vi packade ihop våra grejer och gick bort och tittade på älgen. Efter en stund dök även lillgrabben (5-år) upp med x-frun och utbrast ”Det där är ju en tjur!” Vid det tillfället kan man inte annat än att känna sig som en stolt far!
Barnen var fascinerade, hunden var uppspelt och alla var nöjda och glada att dagens slit hade gett utdelning. Nu var det bara att ta ur, släppa och flå som återstod. Glada begav sig ett glatt jägargäng med drevfolk och barn hemåt och bort från den kyliga men vackra skogen denna dag.
Denna nya tradition har visat sig vara en av årets höjdpunkter, både för mig och barnen. Man blir lite extra varm i hjärtat när lillgrabben trycker ens hand på passet och viskar ” Jag tycker om att vara med dig i skogen och jaga” och man ser genast fram emot nästa dags jakt, men det är en annan historia……